Jag har fått frågan varför jobbar du så mycket?
Är du Pengakåt? Är du arbetsnarkoman?

men nej jag är inte pengakåt och ja just nu är jag arbetsnarkoman för att när jag jobbar mår jag bättre psykiskt om jag är igång. Är jag hemma och jag blir sittandes så rullar mina tankar och då mår jag sämre.

så därför jobbar jag så mycket, ibland jobbar jag sex dagar i veckan och jag mår bra. Jag jobbar för att trötta ut min hjärna lite så jag kan sova för annars ligger jag vaken om nätterna och grubblar. Jag är ju själv så jag har ju ingen att tänka på och anpassa mig efter.

jag jobbar 5dagar ena veckan och två dagar andra veckan på mitt ordinarie jobb och det är 12 timmars pass, sedan på mina lediga dagar går jag in och tar extra som timanställd på ett sjukhus. Som förra veckan var jag bara ledig en dag och det räckte för jag mådde bättre och ja jag vet att det inte är hållbart att göra så i längden, men just nu funkar det för mig. Så länge jag känner att jag mår bra så tänker jag fortsätta med det.

mitt liv med psykisk ohälsa är inte som en dans på rosor, men det är mitt liv och jag själv äger det och gör vad jag som känns bäst för mig. Jag har valt att leva för mina barn och jobben, det är mitt liv och ingen kan komma in och bestämma över det. 👍💪

Så är det, så jag ger upp dejtandet. Känner att jag att jag har kommit till den punkten att lämna det till ödet. Träffar jag någon så träffar jag kanske den rätte vem vet.

Dejtandet är nog inget för mig, får lite panik när killarna vill ha kontakt varje dag och vill ses varje dag. Det blir för mycket och jag får lite panik, när man sedan förklarar att man inte vill ha kontakt varje dag utan att jag behöver min space så blir dom sura. Jag pallar inte det, jag är rätt bekväm med min ensamhet och ibland vill jag bara vara själv utan att ses eller prata. Men oftast vill dom mer och då backar jag ut, jag fixar inte att man sitter på varandra hela tiden. Jag fixar inte klängighet eller närkontakt varje minut eller varje timme.

ibland blir jag väldigt osocial och känner inte för varken prata eller se någon utan bara vara i min ensamhet. Men det har man ingen förståelse för, jag faller i mitt mående ibland och då stänger jag mig inne och jag isolerar mig. Det är lite därför som jag jobbar så mycket för då slipper jag att tankarna rullar och det blir jobbigt, det är en strategi jag har att begrava mig i jobb. Det är kanske så att har man inte har någon förståelse för det och ställer krav som jag inte kan leva upp till och kanske därför som jag inte fixar det.

Eller är det så att när man jobbar inom vården med människor så blir man mättat med kontakt och då uppskattar man mer sin ensamhet och blir osocial, varför ska det vara så svårt att förstå det. Just nu är jag singel och lever för mina barn, jag jobbar 100%på mitt ordinarie jobb och sedan hoppar jag in extra på ett annat jobb.

Mitt liv och jag själv äger hur jag vill leva det och ingen annan.

Varför litar man på människor och sedan blir man sårad gång på gång. Varför lär man sig inte att det är lika bra att vara själv för då blir man inte sårad. Jag har gett mitt hjärta till killar som sedan i slutet sårade mig, jag litade till fullo på dom och sedan visar det sig vara något annat. Varför lär man sig inte, utan man går på nitar hela tiden. Antingen ljuger dom för mig eller så bedrar dom mig. Dom säger att ärlighet är viktigt, men är det då inte från båda hållen???? Fattar inte varför jag inte kan se det utan faller direkt. Detta gör att jag börjar få svårt att lita på människor och svårt att släppa in någon på livet utan att bli misstänksam. Jag har släppt in en liten del som visade sig vara något annat, jag har berättat om allt och mina innersta tankar, mina demoner och om precis allt, men det ångrar jag nu att jag gjort. Kommer aldrig släppa in nån så igen för den läxan tror jag att jag har lärt mig, bättre att vara själv för då slipper jag detta.

Detta är så sant och det är något som jag försöker tänka på hela tiden, mitt liv är definitivt inte perfekt och ingen dans på rosor precis. Men det är MITT liv och jag lever det efter mina villkor och bestämmer själv över min dag. Vill jag ligga på soffan en hel dag och spama Netflix så gör jag det , vill jag ligga i sängen en hel dag så gör jag det (förutom när Tintin behöver kissa😊)

Visst jag faller i mitt mående ibland och blir osocial, men vet ni vad? Det är med okej, ge mig några dagar själv så är jag på fötterna igen. Svara jag inte när mobilen ringer så ringer jag alltid upp igen efter ett tag, kanske inte efter en timme eller samma dag MEN jag ringer alltid tillbaka när jag kan.

Det är ditt liv och ingen har ett perfekt liv ❤️

kom ihåg ingen bestämmer över dig, ingen ska kontrollera dig och ingen ska säga hur du ska leva ditt liv.

LEV HÄR OCH LEV NU❤️🥰❤️🥰❤️

All kärlek till er alla och var rädda om er ❤️❤️❤️

känner sån glädje till livet just nu och mår underbart bra. Jag har börjat träna på gymmet och jag har hamnat i en punkt i livet där jag är på topp och inget kan knäcka mig. Jag är en SURV;vor, jag är en warrior; jag ska mot toppen. Min självkänsla och självförtroende är bättre än den har varit någonsin.

det är jag mot hela världen, antingen singel eller med någon som har mig kär det återstår att se. Jag finner någon tids nog som ser mig som den jag är och uppskattar mig för den jag är. Han är där ute någonstans och väntar, jag jagar inte någon utan jag lämnar det åt slumpen och ödet som får bestämma det 👍💪