:(

 

Jag saknar min Micke enormt mycket, det är svårt att hålla tillbaka tårarna när jag tänker på honom. Men jag måste göra det för att vara stark inför killarna. 🙁
Jag har provat att äta nu några gånger, men det går inte maten kommer upp igen.

Killarna är ledsna för att Micke inte är hemma och att dom fyller år imorgon, för Micke kommer kanske inte att komma hem på deras födelsedag. Nu vid kvällsmaten så satt jag, Christoffer, Kimm och Linus och höll tummarna så slöt vi ögonen och sa att hoppas han kommer hem imorgon.

Nu när dom är ledsna över att han har hamnat på sjukhuset så måste jag försöka vara stark inför dom och hålla mina känslor åt sidan, men det är skitsvårt. Jag är lika ledsen som dom över att han inte är hemma och saknar han lika mycket.

Samtidigt är jag så himla besviken på killarnas farmor, för jag ville köra in till Micke idag och hälsa på honom, så jag ringde upp till henne och hon bor i byn, jag frågade henne om hon kunde komma ner och sitta en stund med killarna så jag kunde köra in till micke. Men tji fick jag, nä det kunde hon inte göra, för hon hade annat att göra. Det gör att man blir så besviken, hon visar inga som helst känslor för att han ligger på sjukhuset, hon ringer inte ner och frågar om jag har hört nåt från sjukhuset. Det enda svar jag får från henne när jag frågar om hon inte kunde ringa är : – Nä det är för dyrt att ringa till dig, för du har mobil. 🙁

Imorgon fyller Christoffer och Kimm 10 år och dom är ledsna ikväll för dom vet inte om Micke kommer hem till deras födelsedag. Dom sa till mig ikväll att : – Mamma vi bryr oss inte om paket imorgon , utan vår önskan är att pappa kommer hem. Då blir vår dag perfekt!! 🙂

Vad säger man som mamma åt den önskan, tänk om den inte slår in?? Vad ska jag då säga?? Lider verkligen med mina killar, jag har inga svar att ge dom och dom ser på mig med hur dåligt jag mår av detta.  När dom lägger sig på kvällen så sitter jag i min ensamhet och tänker på Micke och då kommer tårarna lite och saknaden känns. Jag vill ha hem honom NU, kan han inte bli frisk så han kan komma hem till oss. Varken jag eller killarna är glada eller på humör för att han ligger på sjukhuset.

Jag känner mig yr och det känns som jag har en billig fylla, men det beror väl på att jag har en inflamation i örat inbillar jag mig. Men jag har kollat på biverknings listan på min medecin och den biverkningen finns inte med. Likaså att jag inte känner nån hunger och när jag har ätit så kommer maten upp igen, det är säkert oxå nån biverkning eller??? Jag får inbilla mig det, för jag måste vara stark för killarna. För vad skulle hända om jag oxå går om kull, vem skulle ta hand om killarna då?? Det finns ingen som vill ställa upp mer än Ingrid i Vejbystrand. Killarnas morfar hade nog oxå ställt upp men han bor så långt borta 🙁

TACK Ingrid för att du kom och var hos mig i några timmar idag, du sa att du inte gjorde något. Men det gjorde du, du fanns där och det kändes bra för mig och killarna. Dit besök piggade verkligen upp, och killarna tyckte det med. Det kändes skönt att ha dig här dom timmarna, men så fort du gick och åkte så var det som om nån tog mattan från mina fötter igen.

Jag vet inte varför jag känner det så här, det är svårt att beskriva. Jag bara känner mig väldigt nere just nu. Det började kännas så här efter sjukhuset ringde igår och sa att Micke fick åka Ambulans från Ängelholms sjukhus till Helsingborgs sjukhus. Ängelholm kunde inte hjälpa honom så därför hade han fått flytta till ett annat sjukhus. Hoppas jag kan sova inatt, jag sov knappt förra natten, både för att mitt öra värker och för att Micke inte är hemma.

Inte lätt att vara ensam med tre killar som är sjuka och att man själv inte mår bra. Nu vet jag hur det känns att vara ensamstående mamma fasten jag inte är det 🙁

Hoppas jag inte har tråkat ut er nu med mitt sorgliga drabbel. Ha det bra där ute. KRAM

av december 15, 2011.  Inga kommentarer till :(  December   

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *