I lördas var jag och Micke på väla och gick och myste, men där började min mage att krångla. 🙁
Jag börja känna mig konstig i magen och trodde det var för att jag inte hade ätit något, så jag sa till Micke att vi måste äta något för jag inte mådde så bra. Sagt och gjort vi gick till blå tuppen och åt middag. Men inte gav värken i magen med sig för det, så vi fick avbryta våra planer och köra hem istället. Vädret var av döma lika dåligt som min mage mådde, det bara regnade och regnade hela tiden. När vi kom hem så gick jag och la mig och försökte vila, men det blev bara värre med värken. Jag började spy och det var typ som kaffesump, lika tjockt.
Så Micke ringde sköterskan på sjukhuset och hörde vad vi skulle göra och hon sa att vi skulle köra in till akuten, så det blev att sätta sig i bilen igen och styra kosan tillbaka till Helsingborg. När vi väl var vid akuten så hade dom precis öppnat och tur var det för jag hade inte orkat sitta där länge, det var två före mig i kön.
När vi kom in så hamna vi hos akutläkarna vid ambulans intaget, där fick jag ett bra omhändertagande, dom var helt underbara där. Jag fick komma in på ett rum och dom gav mig morfin för smärtan och efter första sprutan så gav sig inte smärtan med sig utan jag blev bara illa mående. Dom tog en massa prover på mig och blodtryck, jag lider annars av lågt blodtryck men då hade jag högt blodtryck. Dom upptäckte att jag hade för lite vita blodkroppar i blodet och det kom jag inte i håg varför för jag hade så himla ont.
Efter en stund så fick jag dricka något som liknade vit gojja, tjock smörja, det var bedövande medel som skulle bedöva matstrupen och den tog mer än det, den bedövade min tunga och mun med. Värken ökade och kom i intervaller och jag ringde efter mer smärtstillande och jag fick en morfin spruta till och en mot mitt illamående, då hjälpte det mot smärtan och jag äntligen kunde slappna av. Jag hade legat i fosterställning i några timmar så det var skönt att kunna räta ut kroppen.
Sen fick jag gå upp och lämna ett urinprov och där fann dom inget, dom fann att jag hade fått magsår och jag fick medicin mot detta och den hjälper faktiskt.
När vi gick därifrån så sa dom att jag hade fått färgen tillbaka igen i ansiktet och att jag kunde gå upprätt och inte böjd, alltså såg jag bättre ut.
Jag är glad över att vi inte hade barnen hemma denna helgen för jag kände mig så himla liten på grund av smärtan och helt utelämnad och Micke kände sig handlingsförlamad och hjälplös. Det enda han kunde göra var att sitta på en stol och se på hur ont jag hade det och hur jag kallsvettades av smärtan.
När vi kom hem så var jag trött och mådde skit så jag tog en spann och gick och la mig, sedan sov jag i 12 timmar i ett sträck.
Jag har kontaktat min husläkare som dom sa inne på sjukhuset att jag skulle göra , jag har fått en tid dit om två veckor när min medicin är slut. Nu ska jag tänka på hur och vad jag äter och vila och inte stressa som jag gjort innan.
Micke är hemma nu och hjälper mig med barnen så jag slipper stressa och han är jätte duktig, han sköter hela markplanet hemma nu och det är skönt så jag slipper tänka på alla måsten. Han är underbar och snäll och omtänksam min Micke. <3
Det var allt för denna gången, ha det bra alla där ute och var rädda om varandra