Nu har våra killar jullov, och dom har alla tre svårt med lov.
Dom blir så oroliga och bråkiga när det är lov. Dom har svårt att bara ta det lugnt, dom vill att det ska hända något hela tiden.
Dom har svårt när deras veckoschema är tomt på händelser och när bildschemat inte visar skolbilden. Det är svårt att hitta på något att göra och att stanna kvar i en lek och avsluta det man på börjat.
Vi försöker få dom att tänka själva,, nu undrar ni säkert vad jag menar med det. Jo när dom till exempel kommer och säger att dom är hungriga, då säger vi till dom,
-: vad gör man då när man är hungrig?
Istället för att ge dom svaret, så ger man en fråga och då måste dom tänka lite själva. Det gör att dom får träna sitt sätt att tänka och hitta en lösning till det dom söker. Det är en del av vårt arbete som vi tränar dom till självständighet och att man hjälper dom att se att en smörgås är bättre att äta än godis om magen kurrar.
Nu när det är lov så ser man deras svårigheter mer än när allt går på rutiner när det är skola.
Kimms ångest ökar och han har svårt att komma till ro, han ligger vaken långt in på natten innan han somnar. Han tänker och grubblar på allt och det kör igång hans ångest och oro. Vi tror att det är för att han inte har någon kontroll över sin dag nu under lovet som han har när det är skola.
Christoffer har oxå svårt att komma till ro, helst på kvällen. Han har svårt att hänga med sina bröder när dom leker och han blir ofta missförstådd. Han blir så toppad så han kan inte varva ner, då brukar jag massera honom på ryggen, genom att dra min handflata på ryggen i sakta rörelser och det gör att han har lättare att varva ner.
Linus bråkar med sin medicin och vill inte ta den, det resulterar i utbrott, han har börjat skåp äta vid fyra-fem tiden på morgonen och då är det outspädd saft, godis, kakor och andra sötsaker, så han är riktigt socker toppad när vi andra vaknar.
Nu säger ni säkert att vi får gömma det, tro mig det gör vi och vi har ett skåp i köket som man kan låsa, men det hjälper inte.
Vi har försökt att ge ett senare mål på kvällen för att det inte ska bli så många timmar mellan målen, men det hjälper inte sötsuget är där än då, vi har testat honom för diabetes, men det visar att han inte har det.
Men trots detta så har vi försökt hitta stunder som vi kan mysa och spela sällskaps spel med dom.
Vi har haft en trots allt bråk och kiv en härlig jul, med skratt och glädje tårar. Man måste se alla guldstunderna med i allt det jobbiga.
Det är svårt i vardagen med tre killar med diagnoser, men dom är våra underbara guldklimpar som förgyller vår vardag och vi älskar dom över allt annat på jorden.